Hej!
Jag hoppas ni alla har haft en underbar jul. 
Själv har jag haft en supermysig jul och jag har ätit så att det känns som jag aldrig mer vill se ett julbord igen! 
Hela familjen har varit samlad och jag kan inte minnas när det hände sist. Jag har fått superfina julklappar och jag är så himla nöjd med varenda en av dem och jag kommer få användning av varenda klapp jag fått. 
Förutom de fina klappar jag fått av min egna familj så fick jag även en jättefin lykta som är hjärtformad av Marcus mamma och pappa. Dessutom så fick vi en sodastream tillsammans vilket vi blev supernöjda över! 

Imorgon är det Nyårsafton och jag har ingen direkt aning om vad jag ska hitta på. 
Meningen var att åka till systeryster och hennes familj och fira men har ingen lust att sova över där och då blir det svårt att komma hem. 
Har dessutom Gottfrid så kan inte gå ut, inte direkt för jag är sugen på det heller, så det lutar åt en lugn hemmakväll vilket jag mer än gärna har. 
Detta år har varit tufft.. Riktigt tufft.. Mormor blev sjuk redan förra året och gick bort den 27 januari och jag hamnade i en djup depression. Ingenting gick bra så hela detta år har hamnat om att försöka hitta styrka och gå vidare. 
Jag har kämpat mot mycket det här året och kämpar mycket fortfarande. Jag har lärt känna sidor hos mig själv som jag inte trodde att jag hade, vilket är både positivt och negativt. 
Jag har fått en större förståelse för flera grupper av människor, samtidigt som jag fått mindre tolerans för andra och deras beteende. 
2012 har alltså mest handlat om att försöka överleva än att leva, men självklart har det funnits ljusglimtar även detta år. Jag har varit i Barcelona och sett en massa, bland annat Camp Nou. Jag har varit i Ibiza, som är mitt livsterapi! När jag är där så är jag den person jag tidigare varit. Jag är självsäker, jag mår bra och jag tänker inte på allt elände som händer. Ibiza är helt enkelt en terapiform för mig som utan tvekan på två veckor slår alla former av psykoterapi, KBT och whatever.. 

Nu när året går mot sitt slut så hoppas jag att början av nästa också blir en början av ett nytt tankesätt i mitt liv. 
Jag hoppas att 2013 kommer vara året då jag kommer tillbaka. Året då jag lyckas fullfölja allt jag tidigare försökt med. Att jag blir klar med skolan och kommer in på universitetet. Att jag får ordning på hälsan och blir sundare.. Att jag ändrar om kosten och fortsätter med träningen och håller fast vid det. 
Att jag får återgå till att vara en glada, positiva Isabelle som jag tidigare har varit. 
2013 ska bli min comeback till livet!

God Jul på er alla! 

Jag tänker klottra ner några rader nu på självaste julafton eftersom det var alldeles för länge sedan jag bloggade. 
Skolan är i alla fall över för denna termin, LYCKA! Jag hann precis in med min uppsats, så jag blev klar med alla kurser. Så nu har jag ett efterlängtat lov framtill någon gång i januari. 

Jag och Marcus öppnade julklappar imorse och snart ska jag iväg till mamma för att fira med familjen. 
Gottfrid ligger här bredvid mig så ska borsta honom, sätta på han en tomteluva och bege mig iväg. 

Skriver mer någon av de närmsta dagarna, 
God Jul på er alla, tänk inte på alla klappar ni får eller ger, var glada och tacksamma över att ni har varandra. 
Denna dag är även en dyster dag, då det är väldigt många människor som sitter ensamma denna dag och tyvärr även många som tar sitt liv på grund av det. Så var tacksamma över det ni har. 

Tjaa!

Då var det dags för ett inlägg igen då! 

Har varit och är fortfarande väldigt mycket med pluggandet. 
Jag har inte haft mycket till liv vid sidan av studierna om jag säger så och sömnbristen är ett faktum! 
I torsdags skrev jag ett prov, i fredags likaså och i lördags kl 8.30 hade jag prov i specialpedagogiken, som jag skrev trots att jag knappt sovit två timmar. Resultatet tror jag inte blev av någon hög standard men jag gjorde det i alla fall och förhoppningsvis räcker mina kunskaper till att åtminstone få ett E.
Övriga helgen har också bestått av massa plugg! Jag har gjort massor av inlämningsuppgifter som jag varit sen med och jag har försökt hållt på med min uppsats som ska in idag kl 16.00. Tyvärr så kommer jag inte hinna, det är omöjligt. Eller skulle jag lägga all tid jag har nu på att göra det så skulle jag nog hinna MEN jag har nationella i mattematiken imorgon att tänka på också, och det känns jävligt aktuellt att jag fixar det. Så något måste prioriteras bort, även jag förstår det nu, och tyvärr så får det bli uppsatsen.
Jag får prata med min lärare och höra om jag kan göra en prövning i kursen istället, eller om vi kan lösa det på något annat sätt. 
Imorgon har jag alltså som sagt nationella i mattematik, på onsdag har jag ett fördjupningsprov i psykiatrin och på torsdag har jag den muntliga delen av nationella i matematik. Känns så härligt att vara jag just nu! 

Nä nu är det dags att plugga igen, 

tja!

Idag har jag haft och fortfarande har en riktig arg-dag! 
Jag är så irriterad på allt och alla, och inte blir det lättare när man har så himla mycket omkring sig som man oroar sig för och att de som ska stå en närmast inte har ett dugg förståelse, utan det blir bråk istället. Varför kan folk (sin partner) inte bara hålla sig undan när man ber om det?! Varför ska allt bara eskalera till alla dessa bråk?! ååh.. Jag blir galen!!!  
Önskar jag hade pengar över nu, då hade jag lätt checkat in på hotell i några dagar för att komma bort från alla, jag orkar inte med någon! Jag vill vara ifred som den ensamvarg jag är med mina tankar och funderingar. Jag vill få tid för mig själv och lösa allt som är problematiskt just nu!

Dagen har i alla fall inte bara varit pest och pina. 
Jag träffade en jättebra läkare idag, hon hade bott i Sverige sedan januari och pratade bättre svenska än vad de flesta invandrare gör efter sju år. Respekt! Det är så en invandrare ska göra, lära sig språket snabbt och använda det! 
Efter läkarbesöket tog jag bussen till Köpis och shoppade lite julklappar och lite smått åt mig själv, samt handlade hem mat. Det började bli tomt i både kylskåp och frys. 
Mamma hämtade upp mig och körde hem mig och det var typ då allt jävla skit började igen. åååh.. Nu kom tanken om det där härliga hotellet igen, ensamhet, fyfan va underbart! 

Nä nu är potatisgratängen i ugnen, ska snart steka köttet sen så blir det att tröstäta framför Hamilton 2. 
Tjaa!

Jag förstår inte riktigt varför jag ens ska blogga som jag känner nu men jag hoppas att den ångest och inre stress jag känner släpper litegrann av att jag skriver ner några ord här. 

Jag har verkligen HUR mycket som helst som jag måste göra i skolan som jag ligger efter med. 
Värsta är att jag inte ens vet HUR mycket det är jag ska göra men jag vet att det är mycket!
Känner en sådan vidrig panik som leder till en inre stress och en ångest som gör att jag knappt kan koncentrera mig och fokusera på det jag ska göra. 
Jag försöker ta djupa andetag, skriva ner det jag vet att jag måste göra och utgå ifrån det men ändå så släpper inte denna jäkla stress jag har inombords! 
Värsta är att jag saknar koll på allt. Jag, som alltid måste vara organiserad för att få saker gjorda har absolut noll ordning på saker och ting just nu. Hela jag har förvandlas till en kaotisk röra. Mitt hem, mina studier och framförallt mina tankar. 
Inte nog att jag låg efter så blev jag sjuk och totalt utmattad. Knappt lämnat lägenheten på flera dagar, ätit massa onyttigt skit så jag känner hur kroppen protesterar mot mig, med all rätt! 
Inte nog med att allt strular i skolan, att jag inte får koll på mina tankar och framförallt min självdiciplin och förmåga att faktiskt styra upp saker och ting. Utan dessutom strular det med min medicin och trots att jag var hos en läkare för drygt två veckor sedan så har jag fått en kallelse att komma dit IGEN, en kallelse jag fick IGÅR!! Hur jävla dåligt är inte det?! Sådana saker kan reta gallfeber på mig, allra helst när jag redan är lättirriterad på allt. 
Men jag måste dit så att jag faktiskt får styra upp igen om att jag måste ha ett förnyat recept på medicinen. Pricken över i:et skulle ju vara om det också strulade sig. 

Ååååh.. Min älskade käre Gud. Ge mig styrka att klara av denna hets. 
Hjälp mig att plocka fram lite av den inre styrka jag förhoppningsvis har lite kvar av!!

Vad tiden går fort!
Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå hur det redan har hunnit bli första december, och det är verkligen december väder ute. Snön faller ner och färgar allting vitt, det är så otroligt vackert att se! En av de saker jag verkligen älskar med Sverige är att vi får uppleva alla fyra årstider på riktigt! Det är så underbart. 
Förra året var det dock knappt någon riktig vinter. Det var mest grått och slask men i år så hoppas jag på en traditionell svensk vinter med massor av snö och av att dömma av hur det ser ut just nu ute så ser det ut som att vi kommer få en sådan härlig vit vinter. (: 

Imorgon är det första advent och då ska det pyntas rejält. Jag har dock tyvärr insett att det mesta av mina julsaker ligger någonstans nere i förrådet och jag hittar dem inte. Dessutom så har jag bara en fungerande julstjärna och inte heller har jag någon adventljusstake. Så det är några saker jag måste införskaffa mig. Men några tomtar, julgardiner och annat pynt åker upp imöra i alla fall och glad är jag för det. Jag som tidigare har varit något anti-jul känner mig överlycklig över att den är här. Det känns verkligen som att denna jul kommer bli underbar, och kanske känns det så för att jag har mannen i mitt liv att fira den med. 

Imorgon förutom julpyntet så blir det ett besök i kyrkan med min underbara systerson Johannes! (: 
Han har tjatat om att vilja följa med mig till kyrkan nu, under en sådan lång period så även om jag inte alls känner mig så vidare pigg så är det klart att vi ska gå dit. Är ju hur fint som helst nu också mot juletider så jag hoppas han kommer känna att han vill följa med oftare. Barnen är framtiden, inte minst sagt i våra kyrkor, när sekulariserade Sverige inte tillåter barn att få ta del av Kristendomen i skolan eller på något annat vis så är det min plikt som moster att presentera grabben för Kristendomen, allra helst när han är så nyfiken på den själv. Det är så härligt att se, att hur mycket än Sverige förespråkar ateism så är det vissa, intelligenta barn, som inser och blir nyfiken på något större. Känslan att tillhöra Gud och följa Jesus är något så mycket mäktigare än något annat. Tanken att en 9åring som förutom från mig knappt hört något om religion förstår det men inte människor i min ålder är ju helt fantastiskt och hur coolt som helst! 
Johannes kommer alltid vara en liten grabb som jag alltid kommer vara stolt över! Hans sätt att följa sin egen väg och envist hålla fast vid den är något vi övriga människor borde ta lärdom av. Älskar den lillskiten så otroligt mycket!! ♥