Hallå gott folk! 

Alldeles strax ska jag gå iväg med min kära vän Tiffy till biblioteket och förtidsrösta. 
Jag har i fyra år nu gått och varit ganska så säker på vilket parti som ska få min röst.Under åren har övertygelsen vuxit sig starkare och i söndags så blev den defenitiv. 
I söndags var jag på Ulva med min mamma då det var loppis. Jag gick med en långärmad tröja hela dagen, men mot dagens slut så blev jag så varm så jag var tvungen att ta av mig tröjan. Under tröjan hade jag på mig en röd tisha med en vit text där det står: "HEJA JIMMIE". Jag går iväg till fiket som finns där för att köpa en glass till min älskade mamma. Jag var först en aning orolig för att gå iväg då jag vet vilka odemokratiska vildar det finns därute men jag gick ändå efter några visord från min mor. 
Vid caféet så möts jag av en ung vit herre, med lätt röttskägg. Han blänger på min tröja och sedan på mig. Blicken är mycket mörk. Jag sväljer hårt och går med rak rygg in på fiket för att köpa glassen till min mamma. 
När jag står i kön så känner jag hur håren reser sig i nacken på mig och hela jag blir alldeles kylig. Då ser jag i ögonvrån hur samma man som stirrade hatiskt på mig nu går förbi mig och stirrar nu på mig med ännu mörkare blick. Jag undviker att möta hans blick och han går ut från fiket. Jag möts av en kvinna i disken som tar betalt för glassen och jag går sedan ut. Efter att ha mött denne man två gånger så beslutar jag mig att gå en annan väg så jag slipper gå förbi honom. Trots detta så känner jag blickarna, och framförallt hatet. 
Jag plockar upp telefonen och ringer en vän, och precis när jag är på väg att svänga runt huset så tar jag mig modet och vänder mig om och ser hur han och sitt äldre sällskap stirrar med den största avsky jag kan skåda, om de kunde ha mördat mig då och kommit undan med det, så hade de med största sannolikhet gjort det. Jag känner rädslan men ilskan börjar även att blossa upp. Jag tar modet till mig, och stirrar tillbaka samtidigt som jag säger. JA MAN KAN RÖSTA OLIKA! . 
Nu i efterhand önskar jag att jag hade vågat gått fram och frågat om jag kunde hjälpa honom med något. 

Men denna människa var läskig, riktigt obehaglig och han plus många fler finns därute i Sverige och dagligen kämpar för att förstöra demokratin. 
Dessa människor attackerar människor, barn som gamla, djur och kallar det motstånd. 
De vandaliserar och tycker det är roligt och helt rätt. De målar rosa glasögon och skriker att det är bra. 
Jag förstår inte. Varför ska alla sabotera? 
Visa motstånd istället genom att visa varför det du tror är så mycket bättre! 

Min röst går detta år utan tvivel till Sverigedemokraterna. 
Jag tror på demokrati och jag tror på ett BÄTTRE SVERIGE!