Hur kan något som känns så jäkla rätt vara så fel?!
Alla tankar och känslor bara snurrar inom mig och jag vet inte alls hur jag ska hantera dem. 
Tidigare idag när jag låg i den underbara säng i min dubbelsvit som jag spenderat natten i så var jag riktigt lycklig. Sen tog jag tåget hem och alla tankar hann i kapp mig med rekordfart. 

Jag hatar ibland att jag är som en känslobomb. En bomb av alla möjliga känslor. Kärlek, hat, glädje, sorg... 
Jag känner allt så extremt starkt. Jag vill kunna stänga av eller åtminstone inte känna allt så himla starkt. 
Jag vet inte ens vad jag känner och det gör mig bara mer förvirrad än vad jag redan är. 

Trots min förvirring så är jag klar i huvudet på första gången på flera månader. Jag tänker klart och kanske är det exakt det som skrämmer mig så mycket. Alla de känslor jag så länge lyckats lagt lock på, och på mitt sätt hantera, har nu hunnit ifatt mig... Varenda liten jäkla tanke och känsla. Och ändå... I all sin röra så är jag faktiskt lycklig. Kanske är det de som skrämmer mig mest?