Igår gick jag runt hela dagen och kände att det var något som inte riktigt stämde. 
När jag kom hem från jobbet så slog det mig... Igår var det två år sedan min älskade mormor gick bort. 
Det är två år med sorg och saknad. Två år där jag inte har kunnat prata eller bli stöttad av en utav de människor jag älskat mest över allt annat på denna jord. 
Man kan tycka att efter två år att saknaden borde ha lagt sig men det har den inte. Helt plötsligt slår den mig och den slår hårt. Hur jag inte längre har henne kroppsligt här, men jag hoppas och jag ber för att hon aldrig har eller kommer lämna mig själsligt. 
Jag kommer aldrig sluta älska mig min älskade underbara lilla mormor. 

Min mormor var verkligen en helt fantastisk människa på så många vis och det går inte en dag utan att jag saknar henne. ♥
En lärdom är att alltid ta till vara på varandra, för man vet aldrig när man ses igen.