RATTFYLLA
Jag hade inte ätit något på hela dagen så jag var skapligt hungrig när jag kom dit men nå tanke på att fixa mat verkade inte finnas.
Jag blev bjuden på vin och vi målade på, trots att det bara var jag och M som var effektiva. Till slut gav vi upp, då det enbart var vi som stod och målade.
Klockan tickade på och ingen mat blev det, fler och fler människor började komma som dessutom var redigt fulla. Jag började få panik då jag har en aning socialfobi när det blir mycket folk från ingenstans. M finner sig direkt, själv så känner jag mig total ignorerad och jag blir ledsen och går undan. Jag känner att jag bara vill åka hem men eftersom syster höll på att natta Algot och att jag hade sagt att vi egentligen skulle sova där så blev det struligt.
Jag gick vid sidan och försökte samla mig och när jag precis har gjort det någorlunda så går jag ut och möts av en människa med en tröja med ett stort kors på men med ett stort rött streck över, ni vet som sådana där skyltar att man inte får parkera.
Var jag inte upprörd innan så kan jag lova att jag blev det då. Hur i helsike kan man gå klädd så? HUR får man gå klädd så?! Okej om man inte tror på Gud, det är ingenting jag kan tvinga någon till men att med ett klädesplagg uttrycka ett förakt mot en hel relgion och alla dess anhängare är för mig som hets mot folkgrupp.
Jag går undan direkt igen. Mamma ringer mig och jag förklarar med gråten i halsen hur jobbigt allt känns. Hungrig, liten ångestattack för allt folk och sen dessutom denna kille som kom med en sådan tröja som faktiskt gjorde att jag fick ont i magen.
Mamma förstår mig och hon blir arg men hon kan inte hämta mig.
Eftersom M äntligen kommer till mig så lugnar jag ändå ner mig lite, finner mig i allt och ska precis när jag samlat mod att ta mig ut till folket och dessutom ifrågasätta hur en person tänker med en sådan tröja (något som kanske kan verka fjantigt, men är man troende så är det inte roligt när någon verkligen spottar på ens tro, jag går inte runt direkt med en tröja där det står "Förnekar du Jesus? Isåfall kommer du brinna i helvetet")
Hursomhelst så har denna människa åkt då i bilen med några andra fyllos och jag tänkte inte något mer på det då jag stod med en tjej som faktiskt är väldigt trevlig och pratade.
Helt plötsligt springer hon iväg, tänker inte något mer på det heller.
Då går jag in där den lilla skara som återstår sitter vid köksbordet och jag sätter mig där med.
Någons telefon ringer och vi får veta att denna anti-krist och hans sällskap har kört av vägen, allesammans hade druckit och troligen var han som var fullast som satt bakom ratten. Detta är något som irriterar mig nå fruktansvärt, då okej om man vill riskera sina egna liv men de oskyldiga som kan befinna sig efter vägen då?!
Eftersom jag bara tror att det rör sig om att de kört ner i diket vilket absolut inte är allvarligt så frågar jag om han med anti-krist tröjan var med, japp säger dom och jag kan då inte kväva min impuls så jag säger "ha, synden straffar sig själv" lite skämtsamt så där.
Eftersom personen som hade berättat det inte såg nå vidare rädd ut så antog jag ju att inget allvarligt hade hänt och inget allvarligt hade hänt heller.
Tyvärr så råkar ju dennes syster sitta vid bordet som flippar. Jag försöker be om ursäkt och fråga hur alla mår men hon bara går till attack.
Varken M eller min syster försvarade mig. Sådant hatar jag!
Till slut så fick jag nog med daltandet av ett pack fyllos som riskerar djurs, barns och övriga människors liv, så jag uttrycker att om man sätter sig bakom ratten full och man är fullt medveten om att någon är full och man sätter sig i bilen ändå, ja då förtjänar man då fan några skrubbsår! och det står jag för!
Några åker iväg för att dölja bevismaterialen från den krashade bilen något som gör mig ännu mer förbannad!
Jag gör då det enligt mig som ska läsa kriminologi är det enda rätta. Jag ringer polisen!
Polisen tackar för tipset men berättade att om dom förts till sjukhuset vilket vissa hade så tar dom alkotest på de inblandade. Tyvärr så är det inget brott att åka med ett fyllo i bilen vilket jag tycker är absurt och detsamma tyckte polisen!
Oavsett, jag säger inget att jag ringt polisen och syster ska köra hem mig och M.
I bilen så uttrycker jag det till M och min syster hör det och tycker jag är dum i huvudet som i skillnad från dem inte vill försvara kriminella!
Hon har verkligen glömt att de katter som hon fått överkörda. Hon har verkligen noll koll på hur många människor som till och med DÖR i trafiken varje år på grund utav rattfylleri.
Här är lite fakta för er som sätter er bakom ratten när ni druckit, inte för att ni verkar tillräckligt smarta för att förstå den:
Alkohol i trafiken
Vägverket uppger att det dagligen görs 15 000–20 000 bilresor med förare som är så påverkade att de skulle dömas för rattfylleri om de upptäcktes. Av de förare som omkommer i trafiken har ca 30 % alkohol i kroppen. Vid singelolyckor ligger andelen på 50 %. Enligt lag är det rattfylleri om föraren av ett fordon har en alkoholkoncentration i blodet på minst 0,2 promille, eller om föraren har något narkotiskt ämne i blodet. Närmare 150 människor dödas och ett tusental skadas allvarligt på grund av rattfylleri i Sverige varje år. Var tredje dödad mopedist är onykter och minst åtta av tio omkomna snöskoterförare är alkoholpåverkade.
(Källa: Vägverket/Don’t drink & drive)
När vi väl kommer hem efter det som kändes var den längsta bilresan någonsin, eftersom ingen pratade.
Så var det min och M tur att börja tjafsa.
Jag var så klart upprörd då jag tyckte att han kunde ha stöttat mig lite mer när jag gjorde det rätta, och trots att det var klumpigt sagt det där med att "synden straffar sig själv" så ligger det en sanning i det.
Dom alla ska vara glad att dom lever och ta lärdom av detta något de nog aldrig kommer att göra.
Jag vill i alla fall att M ska sova på soffan, och ta det lugnt med ölen han dricker eftersom han redan är väldigt full. Då tar han och häller ut ölen och får det att låta som att jag har gjort det, för att jag inte villa att han skulle dricka den just då, när han redan var så full. När han inser missförståndet blir han tokig.
Börjar kalla mig både det ena och det andra, skriker på mig vilket jag hatar, allra helst för att klockan var mycket och jag tänker på grannarna.
Saker börjar spåra ur rejält så jag ber honom att gå något han vägrar. Jag lyckas få ut honom ur porten och stänger men han klättrar upp på min balkong och står och bankar och skriker därifrån att han ska ha sina saker. Något jag lägger ut genom porten, men han slutar inte banka utan han bankar högre. Till slut känner jag mig tvingad till att släppa in honom på grund av grannarna. Men istället för att vara snäll då så är han ännu värre.
Det är inte kul att få höra den ena kränkningen efter den andra kan jag lova.
Allt börjar gå över till närkontakt och jag upprepar att jag vill att han ska gå men han vägrar.
Jag kan då inte låta denna människa vara i min lägenhet men han vägrar att gå och han knuffar mig då två, tre gånger så min ena axel värker nå fruktansvärt och jag börjar få ett stort fult blåmärke.
Min granne och hans vänner hör ju oss, vi skriver med varandra på FB och sen kommer dom tack och lov mot dörren. Just här är allt så grötigt... M går iallafall, jag går över till grannen där dom berättar att de ringt polisen.
Polisen kommer och vill att jag ska göra en anmälan men jag tycker inte att det finns något att anmäla.
Vilket jag egentligen inte tycker nu heller. M är typ världens underbaraste människa när han är nykter men han precis som vem som helst kan spåra ur lite grann på fyllan.
Jag kan inte låta bli att tänka på hur det skulle ha varit om jag var helt nykter och hade ätit. Hade jag reagerat annorlunda? Troligen inte.
Jag har mina principer och min moral.
Man bär inte sådana kläder, man kör inte rattfylla, man säger inte att det ska vara 5 pers där till sin syster med socialfobi och att det sedan kommer hur många som helst, jag tycker inte man har ett hus fullt med fyllos när man har två småbarn sovandes.
Jag tycker inte man kastar skit på en människa för deras starka värderingar och allra helst inte i deras hem. Jag tycker inte man kallar någon psyco för det och jag tycker då verkligen inte att man har någon rätt att bete sig illa på något sätt i någon annans hem genom att förnedra personen, eller överhuvudtaget.
Just nu känns ingenting bra.
Arbetsintervjun jag skulle på skrev dom inatt vid 2 att dom var tvungen att ställa in på grund utav sjukdom.
Jag vet alltså inte om jag kommer få jobbet, vet inte när jag får komma på intervju.
Efter gårdagen så har jag insett att jag varken vill eller kan bo hos min syster och hennes familj i Åshammar då det är för tok för mycket fylla där och elände.
Så nu är jag tillbaka på ruta ett känns det som.
Inget boende efter november, inget arbete och ingen intervju.
Jippi!
Vill även tillägga att jag flera gånger bad om ursäkt för mitt uttalande att synden straffar sig själv.
För skulle det varit mina syskon så hade jag nog också reagerat men samtidigt.
Hade jag eller mina syskon varit så dumma och satt oss bakom ratten och riskerat oskyldiga liv, då hade nog några skrubbsår varit en utmärkt väckarklocka!
Ett otroligt långt inlägg men sådana kan det bli ibland också.
Jag vill tillägga att jag fortfarande inte har ätit och känner inte alls för att göra det heller.
Tack för mig!
