Jag blir ibland så jävla arg på medlemmar i min familj, i detta fall mina systrar! 
Förra helgen tog jag tid jag inte hade och följde med min systerson på Hunted Halloween i Skutskär. 
Då blev min andra systerson ledsen och ville också göra något med sina mostrar, alltså mig och My. Det blev då snack om att gå på bio, eventuellt denna helg. Men My velade om hon kunde eller inte och jag hade/har egentligen inte tid med det denna helg då jag är mitt uppe i en flytt och börjar känna skaplig panik över att inte veta varken hur min boendesituation kommer se ut vilket gör att jag inte har börjat packa något speciellt. Så om drygt 10 dagar ska jag vara utflyttad, ha hunnit packat ihop allting, löst vart allting ska vara och vart jag själv ska bo samt ha hunnit flyttstäda. Dessutom så är det småsaker jag måste fixa med tapetseringen här i lägenheten. 
Detta är tydligen ingenting som någon av mina systrar förstår! Den ena förstår inte att jag inte har några pengar och den andra förstår inte att jag inte har någon tid! 
Jag lovade INTE min systerson att gå på bio med honom denna helg utan ordet som blev sagt var KANSKE. 
Trots allt detta, att jag är mitt uppe i en flytt som det är STORA eller snarare ENORMA frågetecken runt, samt att jag jobbar och pendlar som tar upp en stor tid så fixade jag fram tid till att jag skulle kunna gå på bio idag, söndag, men då fick jag istället inget svar av min syster My om det funkade för henne eller inte. 
Eftersom jag varken hört något ifrån henne eller min syster Diana så antog jag att det inte skulle bli någon bio. Men idag fick jag ett sms ifrån Diana där hon frågar om det skulle bli någon bio med Johannes idag. Jag ringde upp och sa som det var, det finns ingen tid till det då jag inte hört något ifrån någon utav dem och att jag därför planerat att fixa i lägenheten innan jag åker till jobbet. Allt verkade då okej på telefon men alldeles nyligen så fick jag detta sms:
" Johannes 'tänker inte se nån film med dig och my'. "

Inte så att Diana kan förklara för honom hur min situation ser ut just nu. Utan all denna jävla skuld de ska lasta mig med. Jag älskar verkligen mina systersöner det gör jag, jag älskar dom och jag älskar min lillebror så jäkla mycket.. MEN... Mitt liv är kaotiskt just nu. Jag har nyligen börjat på ett jobb där jag vill visa framfötterna, inte bryta ihop totalt på grund av stress. Jag har dessutom fått ett till jobb där jag också nu ska börja och känna av om det är något som passar mig och att jag och den brukaren kommer överens. 

Så... Två jobb, en stor flytt med stoooooooora frågetecken, en stress och en ångest som dämpas av lergigan. 
Hur i HELVETE kan då människor ens försöka ge mig skuldkänslor när de vet hur min vardag ser ut?!!
Jag försöker jämt finnas till, alltid hjälpa alla och får bara skit och hamnar i kris själv. Får jag någon hjälp då?!! NEJ!! 

Jag känner press och familjemedlemmar och även vänner! 
HUUUUUUR tror ni jag ska hinna allt, jag må vara kristen men jag är INTE Gud. 
Jag är en helt vanlig dödlig, som just nu gör ALLT för att hinna med allt och balansera allt här i livet. Sluta då för i helvete att försöka hugga mig i benen så jag ramlar!!! 

Behandla andra som ni själva vill bli behandlade. 
Så med andra ord... När ni behöver hjälp med något, flytt, någon att prata med, pengar... SÖK FFS VIDARE!!!!!! FÖR NI KOMMER INTE HITTA DET HOS MIG LÄNGRE, NO FUCKIN' WAY!!!!!!


Ni anar inte vilken lättnad det är att få skriva av mig detta, jag mår redan mycket bättre än vad jag gjorde när jag började skriva. Det är så här man hanterar kaos, man måste få ur sig det. Man måste inse sina begränsningar. 
Jag kan inte finnas till för alla, och nu för en gångs skull.. Ska JAG finnas till för MIG!