Tredje dygnspasset avklarat och jag trivs då bara mer och mer. 
När man trivs så mycket att 24 timmar bara flyger förbi, att man skrattar och har trevligt, känner sig trygg och säker, så att gör man något misstag så grips man inte av panik, utan man berättar och allt tas så lugnt och man slipper den klump i magen som fanns när ett misstag gjordes när jag jobbade åt Carema, hur litet det än var, när man berättade till sina kollegor. När klockan slår 18 och det är dags att gå hem så känns det nästan som att jag hellre stannar kvar. 
Jag har så otroligt bra på min arbetsplats så det känns lite skumt att veta att jag får betalt för att ha det så här bra och roligt. Det känns snarare att jag är och besöker en god vän, för jag trivs nå förbannat bra!
Min brukare liksom hans anhöriga är hur underbara som helst, och de övriga assistenterna är också toppen! 
Trots att jag inte träffar dom så ofta så har jag fått bättre kontakt med dem än vad jag fick med mina arbetskollegor på Carema som jag pratade med varje dag. 
Jag tycker det säger allt vilka fantastiska människor jag har att göra med. 

Innan jag kom på arbetsintervjun så gjorde jag misstaget att jag gick ut på diverese olika forum och läste om personlig assistent. MÅNGA hade då skrivit väldigt negativt om yrket. Hur de själva varit assistenter och blivit behandlade som skit rent ut sagt. Jag läste skräckhistoria efter skräckhistoria och var nästan helt skakis efteråt. Dessutom har jag en vän som prövat på yrket tre gånger åt tre olika brukare och hon har haft en rejäl otur varje gång. Så det var med en liten oro inom mig när jag åkte på intervjun, även om jag hade svårt att tro det om denna familj. Det visade sig snabbt att min oro var i onödan, då både min brukare och hans anhöriga inte är något annat än omtänksamma och underbara människor.
Så jag tycker inte att människor ska dömma ut yrket alldeles för snabbt. Åk på intervjun, testa, för stämmer personkemin så blir det så otroligt bra. 

Jag kan helt ärligt säga att jag har svårt att se att jag skulle kunna ha hittat ett bättre arbete. 
Jag är så tacksam över detta jobb så inga ord kan beskriva hur mycket. Nu har jag ett dygnspass kvar, på onsdag, sen så får vi se hur nästa månad kommer se ut. 
Jag hoppas de är nöjd med mig och mitt arbete och att jag efter prövoanställningen får fortsätta. 


Nu ska jag ut i skogen med mamsen, sen så ska jag fixa här hemma. 
Packa och dona för nu har allting löst sig på boendefronten också. 
Första november blir jag Bomhus bo igen. (:

Chao!