Livet är fortfarande rätt så upp och ner för mig när det kommer till mycket. Men jag hoppas och jag ber om en positiv förändring.
Alldeles nyligen fick jag ett glädjerus i alla fall som gör att det känns liiiiite enklare. 
Dessutom så är jag så tacksam över det jag har. Tacksam över mina vänner och min för det mesta väldigt kärleksfulla familj. 

Halsen min värker dock. 
Känns som jag har fått en pingisboll nerkörd i halsen. Så jag undviker gymmet.. Trots att jag verkligen vill och behöver komma dit. Rastlösheten gör mig galen, och ibland även väldigt väldigt arg! 
Men ska försöka komma ut på en långpromenad senare idag med Niklas i alla fall, tur att man har en fantastisk granne kvar nu när Jessica har lämnat mig och Valbo för Sundsvall. 

Öhm, har egentligen inget mer att skriva just nu. 
Måste verkligen ta tag i hemmet nu, ser inte bra ut här hemma. 

Tja!