Igår kom en del av sanningen fram och jag undrar vem det är jag har levt med det senaste året. 
Vem är det jag har ansträngt mig så otroligt för att ha en framtid med?
Igår var dagen då jag verkligen beslutade mig för att bryta all kontakt med Marcus. 
Att ha honom i mitt liv har bara blivit en plågsam historia. 
Alla lögner, otrevligheter, minnen osv.. Det har blivit för mycket för mig. 
Jag skulle ljuga om jag inte skulle säga att jag kommer sakna honom, att en del av mig fortfarande älskar honom. 
Men grejen är att i snart två år så har jag gått runt och saknat mig själv, och nu känner jag hur jag sakta men säkert är på väg att hitta mig själv igen och det känns bara så otroligt bra. 

Jag hoppades på att det aldrig skulle bli så här, men tyvärr så blev det så ändå. 
Ibland måste man inse att även om man älskar någon, så måste man älska sig själv mer. 

Idag ska jag umgås med Krista och jag ser grymt framemot det. 
Jag hoppas på en bättre dag än de två senaste. 


Tja!