Dagen innan jag åkte till Spanien så fick jag ett tryck mot bröstet och hjärtat började slå väldigt underligt.
Efter att ha ringt 1177 skjutsade mamma mig till akuten då sköterskan på rådgivningen tyckte att jag skulle det.
Där blev jag några timmar. Positivt var att det gick relativt snabbt alltihop. Jag slapp sitta och vänta allt för länge. Negativt var att det krävdes att de stack mig ca 7-8 ggr innan en ung kille lyssnade på mig att det är svårt att få blod ifrån mig och att det är höger hand som gäller. Då hade jag redan hunnit bli stucken flera gånger i vardera armveck och även i handflatan (!!!!) Vet ni hur ont det gör?!!
De tog i alla fall EKG på mig och allt såg bra ut. Tyvärr så känner jag mig nästan mer orolig efter att ha varit på sjukhus då alla dessa stafett-läkare och all stress inte direkt inger någon form av förtroende för min del.
Hur som helst så blev jag totalt sönderstucken, jag som annars är livrädd för nålar och blodprover. Jag hade och fortfarande har massor av blåmärken från de ställen de tog blod ifrån, värst av allt var armvecket där jag var totalt sönderstucken. Helt otroligt att människor är, stressade eller inte, så jävla nonchalanta att de faktiskt inte kan lyssna på vad patienten har att säga. För ingen vet väl ändå inte min kropp bättre än vad jag gör?!