Jag tror verkligen inte jag är gjord för att vara sambo eller vara i ett förhållande. Åtminstone inte just nu.
Jag vill inte stressa in i något som jag i så fall ska leva med resten av mitt liv. Men jag blir så stressad när jag ser så många människor omkring mig skaffa barn, förlova sig och flytta ihop. Allra helst att de verkar så lyckliga. 
Är verkligen alla i förhållanden så himla lyckliga som de verkar eller är de bara en fasad?
Det måste vara något fel på mig, för jag är verkligen inte lycklig och jag kan inte fejka att jag vore det heller. Min fasad skulle braka sönder direkt. 
Jag kan ärligt säga att jag många gånger önskar att jag vore singel. Jag önskar att jag vore fri att göra vad jag än önskar, utan att bry mig om konsekvenserna. 
Tanken på singellivet gör att mitt gråa trista samboliv får nya nyanser. Är jag en hemsk person för att jag känner så?!
Är jag en hemsk person som känner att alla bråk inte är värt det, om jag inte väljer att kämpa mer?!
Alla frågor snurrar i mitt huvud, jag vet inte om jag är ämnad för att leva så här. Jag känner mig fångad i mitt eget liv och det kan knappast vara bra. 
Jag ber om ett tecken hur jag ska göra men även om jag skulle få det, skulle jag välja att se det och göra ändringen, eller skulle jag välja att blunda? 

Just nu känner jag inget annat än att jag vill tanka ner alla säsonger av SATC och drömma mig bort att jag lever ett liknande liv som Samanthas, ett fritt singelliv utan förpliktelser.