Idag höll jag på att dö. På riktigt alltså. En äkta jävla nära-döden-upplevelse!!
Hur? Ja nu hatar ju Marcus när jag nämner honom i min blogg men det struntar jag fullständigt i nu. 
Vi satt nämligen i bilen vid 9-tiden imorse, han skulle släppa av mig i hans gamla lägenhet som jag så snällt skulle hjälpa till att städa medan han åkte vidare till jobbet. 
Men på vägen, vid ungefär Dahlbomsbil i Bomhus i en alldeles för hög hastighet så skriker jag åt honom att akta en sådan där trottoarkant med flera skyltar på då han är på väg rakt emot den! Han ser den inte, väjer och får rejäl sladd på bilen, vi flyger över till andra körfältet, på väg ner i diket, över till det rätta körfältet, över till fel igen och åter rätt men åt fel håll. Där står han med fronten av bilen åt fel håll, så jag måste be han även här ta kontroll över bilen och köra rätt. Jag vet inte på huuuuuuuuuuuur många sätt jag kan räkna upp på men här är några:

1. I den hastigheten rakt på den där jävla lykstolpen/kanten hade kunnat gjort rejäl skada, även dödlig sådan! 
2. Den hastigheten i diket. 
3. Över på fel körfält som en bil kunde ha kommit på (tack och lov hände det inte) eller ännu värre en LASTBIL!!! Som väldigt OFTA åker där på grund av Korsnäs. Tack och lov för att det är lördag!
4. En bil kunde ha kommit bakom oss, vilket det gjorde fyra sekunder senare... 

Det kanske inte låter så jävla allvarligt men det var det. Sjukt allvarligt faktiskt. 
Det komiska att dom låter idioter som är "normala" som Marcus ta körkort men oss med ADHD ska dom jävlarna ha läkarintyg för att låta köra. Jag vill bara påpeka till er alla att jag vet inte hur många incidenter jag har undvikit genom att ha uppsikt när den som kör faktiskt inte har det. 

Jag hatar dåliga bilförare, och just nu så hatar jag faktiskt Marcus. Inte så där överdrivet mycket så jag skulle kväva honom med en kudde när han sover, men fruktansvärt arg är jag. 
Tur för honom så var inte Gottfrid med i bilen, för då hade en kudde i sömnen inte varit nånting i jämförelse vad jag skulle kunna ha gjort. 

Tur för honom så känner jag mig ändå relativt glad idag, säg det dock inte till honom för det här ska han få äta upp så länge han lever. 
Detta plus att jag hjälper honom att städa hans gamla lägenhet.. Snacka om att jag ska ha en jävligt dyr julklapp!