Imorse ringde pappa och jag fick tragiska nyheter. 
Min farmor gick bort inatt.
Vi har inte alls stått varandra nära, jag har inte stått någon nära på min fars sida men trots det så är det mitt kött och blod och i det så är det en sorg. 
Jag vet inte alls hur jag känner nu, det är självklart tragiskt och jag är i chock men ah.. Mest så är jag är livrädd att detta ska riva upp sår från mormors död, det är ju trots allt bara lite mer än ett år sedan som hon gick bort. 
Mormor var ju mitt allt. En kvinna som jag verkligen såg upp till och älskade och jag saknar henne varje dag. 
Jag hoppas och ber i alla fall att både min mormor och min farmor har det bra där dom är nu. 

Vila i frid. ♥