Det är så himla typiskt att när jag väl börjar med något som har med motion att göra så gör jag JÄMT illa mig eller det händer något annat som hindrar mig! 
Jag menar det. 
När jag var lite yngre så höll jag på med fotboll, jag gjorde illa mig (minns inte hur). 
Jag börjar på basket när jag gick i typ sjuan kanske, då bröt jag handleden. 
Hade börjat gå på pass hos Friskis samtidigt så kunde inte riktigt fortsätta med det heller. 
Började rejält med träning och kost och drabbades av en dunder influensa så kunde inte komma upp ur sängen på flera veckor. 
Sen så är det lite mer småsaker som jämt har hänt. Börjar tagit många promenader, stukat foten.. 
Åkt på förkylningar, gjort illa mig på något annat sätt. Ja alltid är det något. 
I vintras så hade jag börjat ta flera långpromenader och mådde bra, va tror ni hände? Jo jag halkade och gjorde mig rejält illa, på den enda väg jag vet finns och jag hittar på här förutom spåret som används för skidåkare. 
Jag blev då så klart rädd och undvek den vägen för gjorde mig skapligt illa. 

Nu när allt börjar smälta och det inte är lika halt överallt så har jag börjat ta längre promenader igen. 
Men vad tror ni då händer? Jo min fotjävel börjar strula vilket leder till att det känns som jag har sendrag hela tiden när jag går typ.

Vill cykla också men eftersom jag inte visste förrän typ 2 veckor sedan att vi har ett cykelrum så är min cykel helt täckt med snö. Dessutom står den där solen typ aldrig lyser så det kan dröja bra länge innan det smälter. 

Allt detta får mig att ställa frågan: Är jag dömd för att vara fet eller?!
Eller har jag bara otur?!

Jag tänker i alla fall inte ge mig! 
Jag ska ut senare på en långpromenad med Gottfrid om jag så måste kräla mig fram. 
Jag har alltid älskat att röra på mig så inte konstigt att jag känner mig trött och helt tömd på energi när jag inte alls gör det längre. 

Nu är det nog med detta! 
Vill man bli fin så får man helt enkelt lida pin.