Nu är M hemma igen, tyvärr... Han hade mer än gärna fått stanna i Dalarna några dagar. Det må låta hemskt men så är det. Det är hemskt att leva med honom ibland eller snarare jäkligt ofta också. Jag frågar mig själv varje dag typ varför jag ens blev sambo. 
Jag vill bo själv, i en liten mysig etta. Där jag får vara för mig själv och verkligen njuta av ensamheten. Bara ta reda på min skit och ingen annans. Inte behöva städa ihjäl mig dagligen trots att det ser lika förjävligt ut efter någon timme och bäst av allt.. Inga bråk!! Ååh... Ensamheten.. FRIHETEN! Jag saknar den nå otroligt!