Just nu känns det bara som jag vill lämna allt. 
Det känns som jag skiter i alla mina kläder, alla mina saker och allt som har med den här jävla lägenheten och det här livet att göra. Allt jag känner är att jag måste bort. Bort från honom och allt nedtryck. Trött på att ständigt bli provocerad och framstå som en dum och elak människa för att jag vill ha ordning, rent och organiserat omkring. 
Jag är trött på att bli framstådd som jag kräver så jävla mycket när det egentligen är så lite. 
Är det verkligen så hemskt av mig att inte vilja ha någon som slänger använda snus omkring sig? Någon som kan plocka upp sina egna saker? Någon som faktiskt vill göra saker med mig och är öppen för det som även jag gillar. 
Jag är äckligt trött på honom, jag är trött på att jag märker att jag för varje dag börjar avsky mig själv mer efter alla onda tankar jag tänker om honom och hur jag börjar älska och respektera mig själv mindre. 
Han är ingenting för mig, om det här är kärlek så får det vara. 
Nu får det helt enkelt vara nog!