1mars ska jag flytta ihop med min kille och jag liksom min mor undrar om det egentligen är någon smart idé då det finns nog inte två människor som är mer omaka än mig och M. 
Vi har helt olika framtidsplaner som inte stämmer överens med varandras överhuvudtaget. Han gillar att spara varenda krona han har utifall han hamnar i någon ekonomisk kris och jag tar själv dagen lite som den kommer, spenderar pengar på det jag vill, unnar mig några utomlands resor om jag vill och lever i nuet.  
Jag ser saker som bra mat och en säng som är skön att sova i som en förusättning till ett bra liv, han ser det som lyx och nämner man att lägga någon extra hundring på mat så får han svårt att andas. 
Jag är ett jävla kontrollfreak och vill ha saker och ting på mitt sätt eftersom jag vet att det funkar. M har inget sätt, han är bara kaos och inte någon form av kaos som i alla fall är organiserat utan bara kaos. 
Han snarkar och låter i sömnen och väckarklockan ringer hundra gånger när han ska upp men han vaknar inte, själv vaknar jag varje gång. Jag är som trevligast på morgonen, han är som otrevligast då. Blir min morgon förstörd är hela min dag det. M kan ta en dålig morgon och ha en super dag i alla fall. 
Jag vill ha ett städat och jag vet inte vad han vill. 
Jag tycker vissa saker är helt självklara när det kommer till ett hem och till varandra. Han? Inte direkt. 
Jag vill ha ett snyggt hem, han vill ha ett "funktionellt" hem vilket innebär stora klumpiga BILLIGA möbler. 
Jag tror inte att pengar på banken gör någon lyckligare och han är som ett litet barn på julafton när han ser sitt sparkonto växa.

Listan kan göras väldigt lång så egentligen är frågan varför vill jag bo med honom?
Svaret på den frågan återkommer jag med när jag själv vet svaret haha ;)
Men faktum är att hur den nu än är möjligt så tycker jag på något sätt om min störda "rasist" till pojkvän och jag tror det kommer bli ett stort äventyr att bli sambos! ♥