Idag när min pappa hämtade upp mig i Valbo för att köra mig till skolan så sa han dom magiska orden: "Jag testar att ha Gottfrid framtills på fredag och ser hur det går  så du får lite egentid."
Jag är alltså hundledig och hur mycket jag än älskar min intensiva goskit till vovve så känns det helt fantastiskt!
Det är ju så mycket som händer omkring mig nu, fick hemska nyheter igår och har brustit ut i gråt flera gånger och det kommer bara bli fler desto verkligare nyheten blir.
Gottfrid har därför som han alltid gör när han märker att någon är ledsen och "svagare" blivit ännu vaktigare än vanligt. Han skäller och morrar mot alla för att visa att dom ska hålla sig undan mig. Han har alltid vaktat mig men nu är det extremt och jag har inte kraften till att hålla allt inom mig och hur mycket jag än försöker så är han alldeles för klok för att tro det. ¨

Nu sitter jag i alla fall i skolan och försöker finna koncentrationen till att plugga, tyvärr så lyckas jag inte riktigt.
Det jag läser går helt enkelt inte in och jag lider med de människor som har det här problemet för jämnan.

Om en halvtimme kommer M och hämtar upp mig och som den man han faktiskt kan vara så kommer han offra sig och följa med mig till plantagen för att kika på blommor. Han kan vara bra snäll när han lägger den sidan till.

Klockan 15 börjar besökstiden på sjukhuset så då ska jag till min älskade mormor en sväng.
Efter det så är planen att möta upp Klaudia och Niklas på stan. Helt otroligt... VÄNNER!
Jag har inte umgåtts med några andra än M och min familj på veckor nu så det känns underbart att få träffa några andra med.


Nu måste jag fly från datasalen för nu kommer tårarna igen.
Ciao!