Jag är alldeles för trött just nu.
Det var meningen att jag skulle ha jobbat kväll idag men det blev tydligen ändrat så jag fick frågan om jag ville jobba dag istället mellan 7-15 och eftersom jag sagt till mig själv att jobba så mycket det bara går så tackade jag ja, något jag ångrade när alarmet ringde imorse. Tack och lov börjar jag vakna till nu men för bara tjugo minuter sen var det hemskt och jag var noll taggad till att jobba. 
Det är lite små drygt att jag jobbar dag idag då jag kommer jobba natt hela helgen, blir en lite väl stor vändning men det är sånt man får ta när längtan till Ibiza är stark. 
Lite jobbigt bara att aldrig riktigt veta hur ens arbetsdag ser ut, något som kan tära på ens psyke rejält. Jag beundrar verkligen människor som har jobbat inom vården länge och som INTE har förvandlats till bitterfittor. Det är verkligen ett yrke som förutom att det är fysiskt krävande verkligen är väldigt psykiskt krävande. 
Det börjar kännas skönt att jag sakta men säkert börjar få in lite rutiner i jobbet, börjar bli lite mer säker i det jag gör, i alla fall hos de kunder jag varit till tidigare och det gillar jag. 
Även om det här yrket inte är det jag vill syssla med i livet, utan att kriminolog fortfarande är mitt mål så hyser jag stor respekt för de bra som jobbar inom det samt det är en erfarenhet som hjälper mig att utvecklas som människa och är det något jag vill, något förhoppningsvis alla vill så är det att utvecklas. 
Dessutom är jag väldigt tacksam att bli erbjuden så pass många pass som jag blir, det finns alldeles för många som sitter arbetslösa men som vill arbeta. Respekt till alla er som tappert fortsätter leta och inte nöjer er med situationen. 

Nu börjar klockan ticka iväg ser jag vilket betyder att det är dags att slänga på sig kläder och hoppa på biken. 
Hoppas det blir en relativt lugn dag på jobbet, vi hörs!