Desto mer man försöker finnas till för andra desto mer skit får man själv.
Att vara snäll lönar sig tydligen inte då man snarare ska vara elak, falsk, ljuga och bete sig som skit. Det verkar i alla fall som det är dom som klarar sig längst. 
Tyvärr så kan jag inte vara sån. 
Tyvärr så tror jag på ett evigt liv, ett liv efter detta där vi får stå till svars för allting vi har gjort och inte gjort.
Och jag hoppas innerligt att jag har rätt om det, att Gud finns och att godhet i slutändan faktiskt vinner. 
För det är just den tron som får mig att kämpa vidare, den tron som inte får mig att vilja hämnas och det är den tron som får mig att vända andra kinden till. 

Jag har haft tankar idag som har varit långt ifrån goda. 
Jag har varit så arg så mitt hjärta har slagit alldeles för fort och jag har nästan inte fått någon luft. 
Jag har blivit så ledsen och gråtit alldeles för mycket. 
Allt detta.. Mina tankar, min ilska och mina tårar.. Min energi helt enkelt på någon som absolut inte förtjänar det. 
Och trots att jag nu har förlorat flera tusen och hamnat i en otroligt svår situtation på grund av den personen så är det faktiskt inte mig själv jag tycker synd om, utan det är han. 
Han som inte insåg vilken bra vän han faktiskt hade, en människa som hela tiden väljer att vara misslyckad, en människa som väljer att ljuga och bedra istället för godhet. 
Jag kanske förlorade några tusen men du förlorade något så otroligt mycket större än det för länge sedan. 
Din stackare.. Inget jobb, inget eget boende, fast i en dröm som kraschat flera gånger om, omgiven med människor som bara vill ha något utav dig då du själv väljer att kasta bort de människor som faktiskt bryr sig om dig. Jag tycker verkligen synd om dig som tydligen inte bryr dig om något annat än dig själv, och knappt dig själv bryr du dig om...